Det 8:e underverket

Låttexten "you can check out anytime you like but you can't never leave" från Hotel California gick på repeat i mitt huvud när vi kom in på ett nytt våningsplan med återkommande ändlösa korridorer. Jag började tänkt om vi någonsin kommer ut ur

klostret San Lorenzo i El Escorial.

Vi hade bestämt oss för en dagstur till El Escorial över dagen med detta kloster som dragplåster. Just att kalla det för ett kloster är en underdrift och jag kan förstå dem som säger att detta kloster borde vara det 8:e underverket.

En intressant grej var att vi, utan att tänka något på det, tog med Samuel i hans vagn till klostret. Det visade sig såklart att när byggnaden byggdes fanns det inga barnvagnar, så du blev en del barnvagnsbärande mellan de många våningsplanen. Den knivigaste passagen var ner till klostrets krypta, där vi bärandes behövde parera både för mötande och utstickande väggstenar. Nu har iallafall Samuel sett var frugorna till Philip den II och Ferdinand den I vilar, lätt värt det 🙂.

När vi började märka att rundturen äntligen började ta slut, fick vi reda på att basilikan i klostret var stängt för besökare. Anledning.... en bokad bröllopsvigsel. Nu föll pusselbitarna på plats kring de väldigt fashionabelt klädda människor vi såg på klostrets gårdsplan.

Direkt när vi kom ut ur museumet försökte vi googla fram vem det kunde vara som hade råd och/eller kontakter för att landa den lokalen. Jag fantiserade om någon i Real Madrid eller Atletico Madrid, då känslan är typ som att annonsera Peterskyrkan i Vatikanen. Vår sökning gav besvikande nog inget resultat.

Sammanfattningsvis kan vi säga att ett besök till El Escorial är värt ett besök.

Vid denna tidpunkten hade vi fått reda på att fricampa i Spanien och typ alla andra europeiska länder förutom Skandinavien är förbjudet och sen vi fick inbrott, har vi blivit väldigt eftertänksamma var vi campar för natten.

Körandes tillbaka mot Madrid under den tidiga kvällskvisten, passerade vi en bro över en sjö, som är ganska sällsynta i Spanien. Vi agerade och parkerade Buster på en fin parkering längst med vattenlinjen. Här blev det matlagningen med öppen dörr mitt en solnedgång över sjön, godis. Från början var tanken att vi skulle campa här men när mörkret kom kände vi att detta nog var ett populärt ungdomsställe på en lördagkväll, så vi bestämde oss för att leta vidare. När vi håller på att packa ihop börjar det blinka blått i kvällsmörkret och två polisbilar börjar kolla de få bilar som redan är där, utom vår. Vi tänker inte vänta på att de ska komma vår bil också, så vi glider iväg samtidigt som polisen ger mig en misstänksam blick.

Då jag hade min internationella debut på Magic the gathering scenen dagen därpå i Madrid, ville vi stå hyfsat nära så resan inte skulle ta så lång tid. Och på måfå i en mindre stad utanför Madrid, Los Rozes, hittade vi en lång parkering med en massa andra husbilar, som känns som ett väldigt fint trygghetskriterie för övernattning.