Detta kommer nog bli ett av de tråkigaste inläggen på bloggen då det innehåller mycket praktiska saker utan bilder och därmed få känslor att förmedla.
Resandes med en campervan, speciellt med ett litet barn, inkluderar en del fixdagar då och då. Nu var det dags med en fixardag och den planerade vi att ta i hamnstaden Genoa. Fast vi har haft lite blandade resultat kring våra fixdagar sen tidigare, hade vi ändå självförtroendet nog att även planera in att utforska staden under samma dag. Detta visade sig vara en fälla av högmod.
Vi kom igång hyfsat tidigt på dagen och stannade vid butiken Unieuro i ett köpcenterområdet i utkanten av Genoa kort efter att de öppnat. Vi hoppades att de hade vår heliga gral som vi jagat efter ett tag, dvs en luftkylare som verkar vara bäst på marknaden för campervans. Men Nathalie hade kollat lite för snabbt på deras hemsida och det visade sig att de hade en liknande produkt men inte den vi behövde. Ett honest mistake då dom ser väldigt lika ut.
En nit men vi hade fortfarande modet uppe att se möjligheter i butiken bredvid som var typ en Bauhaus. Här behövde vi köpa gasflaska samt se om de hade några lämpliga golvmattor till Buster. De hade inget utav det, så nu satsade vi på att hitta luftkylaren på en campervanbutik på andra sidan staden. Nu börjar klockan bli mitt på dagen, vilket betydde mer och mer icke önskvärd fixardagstemperatur.
Efter lite körning kom vi fram till butiken, som var typ som att komma in i en lägenhet efter att ha sett mäklarbilder, dvs mycket mindre än förväntat. Tredje niten var ett faktum och nu hade vi tröttnat på misslyckanden och släppte fixet till förmån för spännande stadsutforskning. Om det var för vi var lite trötta eller någon annan anledning till minskad sinnesnärvaro, bestämde vi oss för att köra in till centrum för att hitta parkering och utgå därifrån istället för att ställa bilen i utkanten och ta kollektivtrafik in.
Italiens parkeringsmöjligheter visade sig vara som Frankrike fast värre. Cirkulerandes mellan människor, spårvagnar och massa bilar, passerade vi parkering på parkering som var antingen överfulla eller hade förbud mot campervans. Någongång här när Samuel kände föräldrars begynnelse till frustation började han hoppa direkt till ilska över situationen.
Vi gav upp stadsvandringen och byte återigen strategi till att hitta en större supermarket för att utöka livsmedelförrrådet. När Google Maps berättade att vi har nått vår destination, var det i ett bostadskvarter med bara bostäder. Vi bara blängde på varandra och fattade ingenting, med Samuels mindre ljuva och höga stämma i bakgrunden.
Nu hade bägaren inte bara tippat utan vänts upp och ner, så vi bara körde i halvpanik till första bästa vägficka, där vi kände att vi inte helt blockerade vägen, och påbörjade första hjälpen matning på Samuel, och sedan på oss själva.
Efter blodsocker och pulsen var återställd var vi klara med Genoa och kusten, och ställde ni GPS:en på en ställplats uppe i bergen och bara körde.
Fy f.. va skönt det var att komma fram till en lugn plats utan trafik och en massa förbud, fast ställplatsen var typ en stillastående och deppig byggarbetsplats. Byn hette Torriglia.
Vi traskade runt i byn som många politiker verkar ha glömt bort och bara hängde. Precis vad man behöver efter fixardag full med nitar.
Busstationen i byn🙂