Färggrann katedral och underjordisk stad
- Patrik Thuring
- 13 maj 2024
- 3 min läsning
Platsen där vi vaknade upp i, en ställplats utanför byn Lugnano in Teverinas centrum bjöd på en lagom krispig morgon för en löptur. Så efter frukost begav sig hela familjen ut och uppför lutningen till byns centrum. En klassisk gammal italiensk by bestående av en högt belägen by omringad av en ringmur och trånga gränder. Det var nästan som att springa i "The Shining" labyrinten när gatorna vimlade på till höger och vänster tills vi inte visste var vi kom ifrån och var vi skulle ta oss för att få reda på det.

Efter lite letande efter ett bageri pausade vi på ett av cafeerna med en kaffe på uteserveringen. Samuel ville öva på att gå så Nathalie fick bara följa med babyn på grönbete in cafélokalen. Där började Nathalie snacka med personalen och det visade sig att en av de som jobbade där anordnade en medeltidsfestival varje år i byn. Vi såg lite bilder från föregående år och önskade att vi hade varit där under den veckan det gick av stapeln, riktigt coolt.
Efter joggingturen tillbaka till Buster började vi kika på vad vi skulle ta sikte på denna dagen. Vi kom ihåg att de vänliga italienska grannarna med Grappa hade sagt till oss att vi måste åka till en stad som heter Orvieto. Vi kollade på kartan och såg att det låg i rätt vädersträck och avstånd, så det blev planen.
Om man kommer körandes med en campervan är det första intrycket av Orvieto inte så trevligt. Vi möttes av förbudsskyltar mot husbilar och campervan i varje passage till stadens centrum. Vi hade i princip bestämt oss för att köra där ifrån när vi valde en sista väg upp mot stadens centrum. I slutet av den vägen och innan förbudsskyltarna igen tog vid, bjöd staden på en stor, fin och mysig parkering. Fast det lutande lite kände vi att det var en fin övernattningsplats och valde att stanna. Klockan hade hunnit bli tidigt kväll när vi strosade runt med Samuel i barnvagnen i stadens historiska gamla centrum. Vi började mer och mer inse varför vi hade fått just detta tipset, stadens centrum var otroligt vacker med mysiga restauranger, butiker och som pricken över i:et, en minst sagt färggrann och pampig katedral. När vi kom fram till katedralen insåg vi att den hade stängt för dagen. Genom vårt utforskande av de andra delarna av torget fick vi även reda på att staden hade en nästan dubbelt så stort yta, under staden! Beslutet var enkelt, vi skulle tillbaka till torget under morgondagen för att uppleva både katedralen och den underjordiska staden.
Traskande tillbaka till Buster kunde vi inte motstå frestelsen att prova någon av de inbjudande restaurangerna. Vi tackade för att begäret fick styra då denna tre rättersmiddag landade på en topp 3 på resan såhär långt och en klar vinnare på bästa pastan vi ätit någonsin. Vi rullade hem och stannade uppe tills maten hade lagt sig i våra magar, vilket dröjde ett bra tag.
Tillbaka till torget dagen efter tog vi först turen in i den pampiga katedralen som bjöd på imponerade skulpturer och välgjorda målningar.
Detta var ju ändå bara en transportsträcka då både jag och Nathalie hade sett fram emot att få uppleva denna väldigt chockerande fakta att det fanns en stor del av staden osynlig under våra fötter.
Det blev lite stressigt när vi fick reda på att tillträdet till den underjordiska staden var enbart genom en guidad visningen under vissa specifika tider. Vi hade ca 10 min på oss att fixa mat till både Samuel och oss själva innan guiden välkomnade gruppen och vi fick promenera till en av ingångarna in i berget, där vi samtidigt tryckte i oss vår mat.
Galet intressant att människor för länge sen insåg kullens begränsade yta och bestämde sig för att utöka staden, under staden. Det visade sig även vara en finfin idé för att klara ett anfall mot staden, tex som när romarna fick vänta i två år innan deras belägring lyckades och staden kunde intas. Som ni kanske kan tänka er var jag lite på spänn under hela den guidade visningen, då jag hade en vaken Samuel i bärsele som kunde göra ljud ifrån sig som förstärktes x ggr i de akustiska instängda ytorna. Men han var snäll och blev omtyckt av gruppen, skönt!
Vi blev helt matta av dessa upplevelserna så det fick bli en lång siesta i en mysig park som låg precis vid vår parkering under eftermiddagen.
Det sista vi gjorde denna dagen, nöjda över vårt besök av Orvieto, var att köra till vår nya ställplats i byn Pieve och höll bara kväll där.
תגובות