Kroatien 🇭🇷⛵

Sliten, lite gnälliga och känslorna utanpå möttes vi av den kroatiska morgonsolen när vi angjorde i Split. Båtturen var en ganska hemsk upplevelse, mestadels för att Samuel hade det ganska jävligt men som en följd av det även föräldrarna. Jag fick ta överslafen och som Nathalie redan beskrivit det, var det regnskogskvavt i hytten, vilket gjorde även min natt till en delvis svettig historia. Lägg till att sängen var typ 180 cm lång, så någon skön utsträckning fanns det inte plats till.

Men bara sett se Splits stadskärna uppifrån båten lindrade allt jobbiga en del då staden är sådär mjukt vackert som former och färger kan få det.

Fast både jag och Nathalie hade varit i Kroatien tidigare var första intrycken överraskande fina.

När färjan höll på att förbereda för att vi alla skulle lämna båten försökte vi känna efter vad vi ville just nu. Vi hade märkt att sommaren verkligen har kommit till Sydeuropa med 25+ grader varje dag så iallafall jag kände inte för att strosa runt i Splits stadskärna, speciellt inte efter föregående natts upplevelser.

Vi lämnade direkt Split och körde längst kusten norrut, utan någon direkt plan. Känslan var att vi ville hålla oss nära kusten och att det skulle vara mer lugnt än livligt.

Efter bara en kort stunds körning märkte vi att Samuel behövde aktivera sig så vi kollade snabbt vår campervan app och hittade en parkering på en halvö, precis vid stranden. Stället hette Miševac Beach.

Här fick Samuel traska runt med mig som stöd medans Nathalie samlade ca två stora sopsäckar med skräp längst stranden. Ganska kul att sopgubbarna kom medans hon gjorde det och från håll kunde jag se en glädje i deras ögon när människor hjälper till fast de inte alls behöver det.

Under tiden jag lekte med Samuel var det en ganska stor och robust man som hängde för sig själv på stranden och som kom fram till oss efter ett tag. Direkt frågade han hur mycket jag visste om Kroatien och jag sa inte så mycket. Efter det började han hålla en föreläsning för mig kring Kroatiens historia samtidigt som han läxade upp mig med att detta borde jag veta innan jag kom till Kroatien. Inte så trevligt eller inbjudande och jag fick säga tack många gånger innan han fattade vinken och lämnade oss ifred.

Nästa stopp längst kusten var under lunch och det blev på den lilla och vackra halvön Primošten. Bara en smal remsa ansluter ön med fastlandet, för vi traskade runt och nöjt av den, vad som kändes som, en grekisk inspirerad arkitektur.

Vi hade märkt ganska tidigt att Kroatien skilde sig väldigt mycket från Italien gällande gratis ställplatser. Här existerade det nästan enbart campingar och de gratisställen som hade rapporterats i apparna med omdömen från campare som mötts av hotfulla kroater eller poliser. Vi kände inte för potentiell drama så vi hittade en betald parkering med fina omdömen i en by som hette Betina. Här kunde Samuel plaska runt i det utomordentligt fräscha och kristallklara vattnet som är Kroatiens signum. Livet var riktigt gött på fliten med en öl, lösa korsord samarbete och en Samuel son underhåller sig själv. Jag och Nathalie fick till och med spela lite beachvolley på konstgräsplanen precis vid parkeringen under kvällen med Samuel som åskådare.

Vi var, av förklarliga skäl, väldigt trötta blir vi skulle gå och lägga oss men då upptäckte vi något drygt. Sen delar av italientiden har vi inte älskat alla mygg som käkat loss på Samuel och fått honom till en prickig korv och nu märkte vi att det surrade friskt i bilen. Vet ej hur länge vi höll på med vår myggjakt men det var länge och ca 20 döda myggor senare kunde vi väldigt välförtjänt ta natten som beskyddarna av vår son.