Efter gårdagens mer eller mindre katastrofdag, med våra mått räknat, kände vi kör en lugn dag med natur och mindre byar.
Vet inte vad bergsområdet heter som vi rullade båda upp och ner för, men det var bra vackert iallafall. När vi hade kommit upp på ett av alla bergspass som rutten inkluderade, kändes det väldigt inbjudande att stanna för lunch. Passet måste vara det högsta på vägen, då vi var uppe mot 1000 metersnivån. Passet namn var Borzonasca. Här fanns det en massa vandringsleder och goa vyer, så vi traskade omgående ut ur bilen och utforskade runt. Vi försökte tex bestiga en av topparna i området men det visade sig vara för brant med Samuel i bärsele.
Hittade en gammal skyttebunker med utsikt över ett dalområde
Ser blev lunch vid bilen och undertiden vi genomförde matintaget kände vi att värmen och miljön bjöd in till ett badhäng. Lämpligt då att jag hade sett att det fanns en sjö bara några hundra meter bort från bilen. Vi packade vagnen full med grejer och begav oss. Sjön var väldigt skyddad, låg som en krater med en massa grönt runtomkring. Vattnet kan man beskriva som alpvatten, klart och färskt. Här blev det föräldrarnas andra bad ihop, några sekunder i det kalla vattnet.
När vi var klara med det blev det lunch i bilen innan vi körde ytterligare en liten bit till vår ställplats för dagen. Vi har blivit lite mer kräsna med ställplatser och nu filtrerar vi bara ut dem som har högst omdöme. Byn hette Santa Maria del Taro och var en plats vi verkligen kunde vila på. Stor fin yta att utgå ifrån med en liten flod som rann bredvid. Vyn inkluderade kyrkan och många av de äldre byggnaderna från byn.
Direkt efter vi parkerat hade vi tagit ut de mesta av våra campingsaker utomhus så som bord, stolar, filt, kuddar och så drog vi ut markisen. Ser man det utifrån ser det faktiskt väldigt hemtrevligt ut med alla dessa prylar ute.
Det blev matlagning igen på kvällen och en kort runda i byn. Enkel och lugn dag i en campares liv.