Man-cold gånger två

Efter frukosten lämnade vi Brno och körde ut till ett grönområde i närheten som låg precis intill en sjö. Det såg perfekt ut för en förmiddag med avkoppling, så vi tog med oss hela köksutrustningen och delar av vårt kylskåp för att kunna tillaga vår lunch ute. På menyn stod fiskpinnar med potatismos, stuvad spenat och lite gröna ärtor. En riktig hit för Samuel som slevade i sig den ena skeden efter den andra.

Något som inte var en lika stor hit var flygfän och insekter som tycktes vara överallt. Minnena från gårdagen återupprepade sig. I ett försök av att bli av med dom förflyttade vi oss till en annan plats där vi inte hade något träd rakt ovanför oss, men det tycktes inte hjälpa så efter lunchen bestämde vi oss för att åka vidare. Vid det här laget hade Patrik börjat känna sig lite sjuk och hängig och Samuel hade börjat snora en hel del och börjat vakna mitt i nätterna, så vi kände att det var dags att varva ner och utöka bekvämligheterna lite.

De kommande två dagarna spenderades på Hotel Opera i Jaroměřice nad Rokytnou, en liten by ute på vischan som vi troligtvis aldrig hade hamnat i om det inte hade varit för det här hotellet. Hotellet var ett enkelt hotell men som hade det vi behövde: barnsäng, dubbelsäng och badrum, men framförallt lite större utrymme. Ett stort plus var alla heltäckningsmattor som fanns i rummet och i alla korridorer, perfekt för Samuel som vill spendera större delen av dagarna uppe på benen men som inte fått helt kläm på balansen än.

Här fick Patrik återhämta sig lite och första dagen blev det mycket vila medan jag och Samuel gick någon runda i byn och sprang runt inne på hotellet. På kvällen blev det egenlevererad room service då jag traskade ner till bilen som stod parkerad utanför hotellet och slängde ihop lite snabbt käk som jag tog med upp till sjukstugan. Det ska sägas att det även återhämtning för min egen del då Samuel varit vaken mer på nätterna den sista tiden, så det var skönt att bara ta det lugnt. När Samuel sov oavbrutet i sin egna säng den första natten på hotellet och jag och Patrik låg bredvid varandra i vår stora dubbelsäng, var det nog den första gången som jag kände en hemlängtan. Efter ett par månader ute på vägarna nu så känner vi oss väldigt nöjda med vår resa och allt vi har fått uppleva, det har varit ett riktigt äventyr. Men nu börjar det lida mot sitt slut och vi känner oss redo att komma hem till vår familj, vänner och vår lägenhet igen ❤️.

Andra dagen kände sig Patrik något piggare, så vi bestämde oss för att testa hotellets egna bowlingbana. Det var lite av en upplevelse (och utmaning) att spela eftersom banan var ojämn vilket gjorde att kloten ibland "studsade" och ändrade riktning. Men med ojämn bowlingbana eller inte, så hade jag dessvärre inte en chans mot min kära make. Han lyckades till och med få till en spärr på första försöket när han skulle prova att kasta med vänster hand istället för höger, så ni kan ju förstå mitt tuffa motstånd.

Hotellfrukosten var en riktig höjdare för hela familjen.