På återseende i Frankrike

Uppe i ottan, lämnade vi, fräscha och pigga de fyrastjärniga hotellet och körde i riktning mot Italien (och då även Frankrike). Tack Samuel för du än en gång drar upp dina morgontrötta föräldrar för att starta dagen. Det är ordning och reda på dig♥️.

Vissa dagar blir mer praktiska än andra med en camper resandes från land till land och nu visste vi att vi skulle komma in i en mer intensivare period av bilkörning. Tuffandes genom den sista biten på de spanska landsvägarna kom vi åter in i Frankrike igen genom att passera Pyreneerna på den västliga sidan.

Att köra bil kan ju vara en ren transport från A till B men om man har en azurblå himmel med sol, Pyreneerna på ena sidan med dess spetsiga bergskedja och vinodlingar på den andra sidan, då blir från A till B en upplevelseresa utan mål.

Lunchen blev i en fransk pytteby som heter Zubieta där Samuel, som så många gånger förr, charmar främst äldre damer.

Eftermiddagsstoppet blev, faktiskt av en ren slump, i Saint-Jean-Pied-de-port, alltså där Camino de Santiago börjar och, som jag skrivit om tidigare, slutar i Santiago. När jag gick vandringen hoppade jag över de första 20 milen (de tuffaste milen🙂) och började i Pamplona, så det var kul att se hur caminostarten ser ut. Man blir förundrad ibland hur slumpen ter sig.

Körningen avslutades på en helt vanlig och intetsägande ställplats i Oloron-Saint-Marie.