top of page

Rapone och Troia

  • Skribentens bild: Patrik Thuring
    Patrik Thuring
  • 1 maj 2024
  • 2 min läsning

Denna dagen är en sådan dag i vårt campervanliv där fokus är på att ladda batterierna efter en period av händelserikedom. Fokus låg på att ta det piano och vara på lugna ställen i naturen. Första stoppet blev en ställplats utanför ännu en by i ett naturskönt område med gratis el och vatten, perfekt! Så inbjudande och fint att komma till sådana här platser, vi får verkligen en känsla av att bidra tillbaka i form av att spendera våra resurser där. Vi dukade ut vårt hus utomhus och tog allt i ett lugnt tempo, lagade mat, lekte med Samuel och spelade lite beachvolley.



Vi kanske skulle stannat här över natten men jag fick väl något infall att köra lite vidare och så blev det.

Efter en stunds körning pausade för dagen i Troia, en slumpmässig by som vi tyckte såg mysig ut och som hade lämpliga faciliteter.


Vi tog oss en runda i byn och märkte väldigt snabbt att det var en himla massa människor ute på gatorna. Efter en stund kunde vi konstatera att det var någon speciell dag i Italien, utan att ha kollat upp det gissar vi på att det var typ en politikens dag, där partier hade öppet hus i sina lokaler.

Ett av uppdragen vi hade kring vår runda i byn var att köpa öl och chips till MFF matchen som skulle sändas på kvällen. Men detta visade sig vara svårare än vi trodde från början då alla livsmedelsbutiker hade stängt pga denna speciella dag. Men jag har ju gift mig med en lösningsorienterad människa så Nathalie hittade ett hak för hon kom ut med både chips och öl under armen. Jag blev mycket nöjd.


I vår jakt på fotbollsprovianten blev det så att vi fick gå upp och ner på den enda gågatan i byn och då passerade vi ju samma människor några gånger. Inte alls märkvärdigt om det inte var för en individ som satt på en parkbänk, tittandes non-stop på oss och log ett onaturligt leende, enligt vår känsla då. Detta hände båda gångerna vi passerade honom och vi fick direkt rysningar och tankar på skräckfilmen "Smile", som handlar om onaturliga leenden. Vi slutade prata om det när vi hypotetiskt sa att tänk om han hade dykt upp mitt i natten, knackandes på vår bilruta, med sitt leende😱.



Vi orkade inte laga mat på vår vilodag så det blev burgare på typ den enda resturangen, som var en pub, som hade öppet. Där gick Samuel loss på den blanka pubgolvet från mamma till pappa och omvänt igen.


Tillsist, MFF vann såklart och allt är gottit.






 
 
 

Comments


© 2035 by NOMAD ON THE ROAD. Powered and secured by Wix

bottom of page