Rom med Bjarne🥰

Då var vi framme vid en milstolpe på resan, första besökaren. Och det är ju ingen mindre än Bjarne Albér. Givetvis hade både jag och Nathalie sett fram emot besöket och så kombinera det med att vara i Rom, det är bara magiskt.

Nathalie hade hittat ett nytt typ av boende till oss med Buster, att parkera honom i någons uthyrda trädgård. Trädgården låg i Ciampino, ca 30 minuter med bil från Rom. Dit kom vi fram vid lunchtid och parkerade tillsammans med våra grannar, två italienska husbilar, var vi inte besvikna. Mysig trädgård med allt man behöver.

Vi hade redan haft några missöden under morgonen, och det toppades med när vi gick ut och käkade lunch på den lokala restaurangen i Ciampino efter vi hade anlänt. Stället hette Resturant Roby dal 1990. Det första jag blev förvånad över var när jag frågade om vi kunde få ett bord utomhus varav jag fick på svar; "nä det är för kallt för oss". Hehe alltså hon menade inte på att det skulle vara kallt för oss utan för hon att servera oss.

Blev både lite föremjukad och intresserad av svaret, kunde dom vara så kaxiga för de lagade så pass god mat eller var hon bara trött på livet. Det skulle vi få veta mer om då vi valde att ta ett bord inomhus.

När servitören kom och vi frågade om menyer svarade han snabbt att det inte fanns, utan att vi kunde enbart välja mellan kött och fisk. Vi insåg att detta ställe var ett sådant ställe som erbjöd de italienska upplägget; primi och secundi. Man skulle kunna göra det enkelt för sig och beskriva det som förrätt och huvudrätt men det stämmer inte alls, speciellt inte på detta stället. Vi tvekade en kort stund innan vi bestämde oss för att köra på upplägget.

Vi valde en kött och en fisk, så vi kunde dela de olika rätterna mellan varandra.

Efter vi hade beställt fick jag syn på att våra bordsgrannar fick in sin primi och ja, det var mycket mat men framförallt såg det dyrt ut. Det var bläckfisk, räkor, sardiner och köttet var inte sämre det. Jag sa där och då till Nathalie om vi inte skulle fråga vad detta kalas skulle kosta varav hon svarade, "ächh det är nog inte så farligt", så vi frågade aldrig.

Om jag hade fastat i 2 dagar á la julbordsförberedelser hade jag ändå inte orkat äta upp våra primi och secundi. Det sjuka är att både primi och secundi motsvarande två huvudrätter var men sen var båda våra secundi uppdelad i två secundi, vilket om vi summerar vår lunchmat innefattade 3 st huvudrätter var, galet!

Jag kan summera det så här att maten var god då det var fina råvaror men inget wow, och vi tog doggybag när vi började må illa. När notan kom in stod det 85 Euro, som sagt ett missöde, fast ett litet ett då vi ändå fick en god middag med trevlig atmosfär.

Vi glömde utgiften snabbt och skiftade fokus till vila tills det var dags att köra och hämta Bjarne på flygplatsen.

Stor glädje utbrast när jag mötte Bjarne utanför Buster. Så kul att se honom och veta att vi ska skulle spendera några dagar ihop. Ska också tilläggas att han hade en gåva i form av några kilo lösgodis sig, mycket uppskattat!

Bjarne fick hedersplatsen som co-pilot bredvid mig med Ralf i knäet, medan Nathalie hängde med Samuel i de bakre platserna tillbaka till Ciampino.

Vi alla var inne på en lugn kväll, så det blev hemmagjorda vegohamburgare och pommes med en flaska vin, och gött snack. Vi hade redan gjort iordning vårt sovloft till Bjarne och det blev också sovpremiären på rooftoppen i Buster, kul.

Dagen efter var planerad med det röda vinet kvällen innan, dock ska sägas att Bjarne hade bytt bort det varma och torra italienska vädret mot svensk halvruggit vårväder, så väderleken var minst sagt svajig.

Efter frukost packade vi allt vi skulle ha med för en heldag i Rom och begav oss till tågstationen i Ciampino. Vi hade hört från vår trädgårdsvärd att det var väldigt smidigt att ta sig till Rom med tåg, och det var det, om man tajmande de relativt få avgångarna. Detta insåg vi när vi anlände till stationen och såg att tåget inte skulle gå förrän om en timme. Det var också typ då som himlen började öppna sig och vi fick söka skydd på närmsta café, Daniel's bar.

En macchiato eller espresso senare var vi tillbaka på perrongen och hoppade på tåget.

Vår första destination var Piazza de Popollo då vi skulle utforska en del av staden genom ett mysteriespel från Secret city trails. Detta är ett digitalt spel utifrån en hemsida som är uppbyggd på ledtrådar och intressant bakgrundsfakta om platserna man besöker, allt skapat av lokala invånare. Väl på piazzan startades spelet och Bjarne levererade direkt. Genom spelet fick vi se Roms fulaste skulptur (kallad Babbuino, alltså babian), en lummig sidogata där regissören av filmen "Det ljuva livet" hade bott, ett mausoleum, spanska trappan, Fontana di Trevi, några stulna obelisker från Egypten och kvarlevorna från det forntida Rom.

Upplevelserna varvades med pitstop för mat, dryck och gelato. Ett kanonupplägg helt enkelt.

Nathalie och Samuel avvek under sen eftermiddag för att åka tillbaka till Ralf medans jag och Bjarne löste de sista gåtorna.

Spelet avslutades på platsen för det forntida Rom och här hände en kul parantes. I det forntida Rom var katten en viktig statussymbol och passande nog var det ett gäng katter när vi kom dit. När jag och Bjarne vandrade runt där såg vi plötsligt en liten skara människor som fokusera på något. När vi anslöt såg vi var det var, en katt som betedde sig som ett vilt djur när den höll på att smyga sig på en duva som pickade brödrester. Har själv aldrig sett något sådant live tidigare, det var coolt. Glad blev katten, men gladast var duvan, för den undkom precis kattens klor.

Vi firade att duvan hade klarat sig och såklart det lösta mysteriet med en pizza på en av turistfällorna.

Klockan visade ca 21 när vi trötta tog tåget tillbaka till Ciampino, förutom då att tåget inte gick till Ciampino, utan en annan station som låg ca 45 minuter promenad från hemmet. Detta var såklart beräknat då vi tänkte att en kvällspromenad två vänner emellan var den perfekta avslutet på en första heldag med finbesök.

Andra dagen skulle påbörjas tidigt, då Bjarne och Nathalie skulle hänga på låset på Colossumet. Jag själv hade redan varit på Colossumet från en förfluten tid så jag skulle ta Samuel och Ralf på en jakt på förbeställda Magickort i Roms utkanter.

Efter att jag släppt av gladiatorerna i den minst sagt livliga Roms innerstadstrafik, tog jag mig så snabbt som möjligt ut från stan och besökte spelbutikerna när det öppnade.

Jag var ju inte med på Colossumet men rapporten var en något blöt historia där de hade stått i kö till biljetterna när ett stort gäng millimetrar regn hade gjort dem dyngsura. Efter det köpte de ett paraply och det blev uppehållsväder resten av besöket.

Tajmingen kunde inte varit bättre, när jag ringde Nathalie när de sista Magickorten hade blivit säkrade och jag skulle tillbaka in i innerstaden igen, för såklart var de också färdiga med sitt besök.

Jag kom ihåg ett tips jag hade fått från värden till vår boende, ett område som låg i sydvästra innerstaden, Trastevere, som skulle vara ungdomligt och hipster.

Vi bestämde att sammanstråla där!

Som jag har skrivit om tidigare och som jag hade färskt i minnet, att det typ är omöjligt att hitta en parkering i huvudstäder, speciellt med en campervan, när jag rullad in i Travestere. Efter bara en kort stunds körande i detta område funderade jag på om vi skulle fundera på en annan plan, när den uppenbarade sig framför mina ögon. En snabb gir och jag hade fått en riktigt go parkeringsplats, tillfredsställelse deluxe.

Vi var bra hungriga och kissnödig när vi återförenades så vi hittade ett hipsterhak och beställde både förrätt och huvudrätt. Ska också sägas att vid denna tidpunkten hade vädret slagit om fullständigt och nu var det 25+ och strålande sol. Det var tajt på resturangen så vi fick ha barnvagnen precis vid utgången, där vi också hade vårt bord. Ralf som inte är så lämplig att ha med på uteserveringar fick ta plats i barnvagnen och varannan passerande utbrast i någon form av förundran.

Dagen var inte slut än så efter ett stop tillbaka vid Buster, där beachvolleybollen och brädspelet Alphapet hämtades, begav vi oss uppför oändligt många trappor och landade på en utsiktspunkt över Rom bredvid en mäktig fontän, Fontana dell'Acqua Paola. Här fick Ralf skina då en man var så fascinerad och frågade om han kunde ta en bild på honom. Efter klicket kom mannen fram till mig med ett inzoomat Ralfhuvud och sa att det var den bästa bilden han tagit på hela resan.

Vi avslutade Rom på en picknickfilt med öl och spel.

Väl tillbaka till vårt boende på kvällen och avslutet här är jag speciellt glad över.

Vi lagade mat utomhus och sen avnöjt denna samtidigt som vi bara babblade en massa mellan himmel och jord, sådant som är så enkelt och extremt kul att göra med Bjarne ♥️.

Stort tack för att du kom och satte guldkant på denna vardag vi upplever just nu. Det betyder jättemycket för mig och hela min familj🤗.

PS. På tal om lite väderomställningar under Bjarnes vistelse, när jag och Bjarne stod på perrongen och skulle ta tåget hem, började det smattra på plåttaket och rätt var det var kom det stora iskulor skjutandes från himmeln, ett sjuhimla hagel.