Saltgruva

Vad hade vi gjort utan Atlas of Obscurity alltså! Den app har skänkt oss många intressanta och knasiga upplevelser. Denna dagen var vi sugna för ett nytt sådant och appen gav oss saltgruvan i Berchtesgaden.

Då vi utgick från Slovenien på morgonen och skulle ta oss till saltgruvan, som såklart ligger precis sydväst in Salzburg, behövde vi ta oss över Alperna.

Nu är ju Buster en modern bil tänkte jag betryggande när känslan av att han kändes för tung för bromsarna nerför de branta och långa backarna. Det blev att jag fick motorbromsa så mycket som det bara gick vilket kändes prioriterat då det luktade välanvänd bromsvätska efter varje stopp.

När jag inte var nojig för detta kunde jag njuta över de vackra bergspassen och de gröna skidorter vi passerade längst vägen. Var även fint att följa floden Salzach en lång väg genom Alperna.

Vi rullade in i Berchtesgaden vid lunchtid och tanken var ju att vi bara skulle packa ihop våra grejer och besöka saltgruvan ganska direkt. Men då slog det mig att det kanske var biljetter man behövde boka och köpa innan och det var det såklart. Nästa tillgängliga tid var inte förrän vid kl 16:40 varpå jag kände, fan nu har jag släpat ut familjen hit och inte kollat upp biljetter. I ett försök att rädda situationen stack jag ner till receptionen till saltgruvan. Jag kunde andas ut då han lyckades knipa biljetter till kl 13, vilket när jag kom tillbaka blev perfekt då vi alla behövde käka lunch och sen behövde iallafall Samuel få sin powernap.

Pigga och mätta blev vi framforslade genom entrén, på ett väldigt uppstyrt sätt (vi var ju i Tyskland igen) till garderoben. Såklart var det obligatoriskt att ha gruvställ på sig, även Samuel, så vi svirade om. Samuel fick den minsta storleken, som fortfarande var många storlekar för stor.

Först blev vi satta på ett minitåg, sådant som man nästan påminner om tågen på nöjesfält. Utan några säkerhetsbälten eller annat åkte vi iväg genom en tunnel som precis var så stort så att tåget och en sittande vuxen människa kunde få plats. Vi åkte ca 100 meter rätt in i berget, men en hyfsad lutning nedåt. De första 10 sekunderna blev Samuel rädd men efter jag hade fått några majskrokar tyckte han det snabbt var spännande och roligt. Eller så kanske han bara ville ha snacks till åkturen😋.

Efter det innefattade rundturen nere i saltgruvan, som fortfarande är aktiv, rutschkanor, promenader i tunnelkatakomberna och en kort båttur på en spegelblank grottsjö ackompanjerad av en ljusshow på väggar och tak.

Samma tåg tillbaka avslutade turen och efter vi hade klätt av oss ställen kunde vi inte låta bli att köpa en Gin som lagrats x antal år nere i gruvan, för att få en salttouch på drycken.

Vi var väldigt nöjda och trötta när vi kom tillbaka till Buster. Jag kände att jag behövde lite egentid och kom ut på en långpromenad på berget ovanför saltgruvan, mycket vackert.

Vi funderade först på om vi skulle köra vidare och hitta en plats för kvällen men kom fram till att vi stod bra som det var där vi hade parkerat. Tur var väl det för himmeln öppnade sig precis när jag hade kommit tillbaka från min promenad och dränkte boken i regn ett bra tag. Finns få saker som är så vilande som smatter av regn på ena plåttak, om man sitter under det det vill säga🤗.

Lånade bilder från nätet. Tåget in till saltgruvan. Rutschbana och båtfärd inne i gruvan.