Slovenien imponerar

Oj, oj vilken första dag vi har haft här i Slovenien. Innan vi åkte hit hade varken jag eller Patrik varit i eller kände till så mycket om Slovenien, så vi korsade gränsen utan några större förväntningar på vad vi skulle få uppleva här. Dagen innan hade vi bestämt oss för att vi ville besöka Skojcjan grottan, som ligger i sydvästra Slovenien. Detta skulle visa sig vara en av resans största höjdpunkter och något bland det häftigaste och storslagna jag har sett i naturväg.

Om man googlar Skojcjan grottan så kan internet berätta att Skjocjan är ett grottsystem bestående av kalkstensgrottor, som tillsammans med den underjordiska strömmen från floden Reka utgör en av världens största underjordiska raviner och är ett UNESCO-listat naturfenomen. Eftersom det inte är tillåtet att vandra i grottorna på egen hand inkluderade våra inträdesbiljetter först en guidad tur på ca 1,5h inne i grottorna, och därefter fick man själv välja vilken de tre vandringslederna utomhus som man ville ta tillbaka. Så med Samuel i bärselen, matprovianten på ryggen och mobiltelefonen i fickan (fotografier var inte tillåtna), begav vi oss i samlad turist-trupp ner i grottorna.

Det är svårt att beskriva den här upplevelsen i ord. Det var som att transportera sig direkt in i en Sagan om ringen-film eller någon annan fantasy-liknande scen när vi gick där längsmed den svagt upplysta leden, omringade av grottans mörker och ljudet av den forsande strömmen som ekade ut i det enorma tomrummet. Wow. Leden slingrade sig som en ål genom grottorna och skapade ett fantastiskt ljus som vi kunde se även på långt håll. Tillsammans med grottans vackra formationer av stalaktiter och stalagmiter som lekte bland skuggorna och det turkosa vattnet som dånade långt nere i avgrunden var vyn minst sagt storslagen.

Lånade bilder från nätet eftersom det tyvärr var förbjudet att ta bilder inne i grottan.

Efter den guidade turen inne i grottorna var vi väldigt glada över att Samuel varit så snäll och lugn i bärselen. Det hade kunnat bli ganska stressande om han hade skrikit eller gråtit under tiden, speciellt när man befinner sig i en grotta där ljudet bara ekar ut och man har en guide som man helst inte vill avbryta. Men nu efter 1,5 timme verkade Samuels tålamod börja tryta i samband med att hans trötthet kickade in, vilket gjorde oss lite osäkra på vilken av vandringslederna vi skulle välja för att ta oss tillbaka. Vi hade två alternativ: antingen ta den korta vandringsleden hem och lägga Samuel så fort vi kom hem eller ta den längre vandringsleden och hoppas på att han skulle somna i bärselen. Då vi precis hade kommit ut ur grottan och slagits av den vackra naturen och omgivningarna kände vi att vi verkligen ville ta den långa leden. Och tur var väl det, för efter bara en liten stund somnade Samuel in i bärselen (efter att ha snacksat på lite majskrokar) och jag och Patrik kunde fortsätta traska runt i den regnskogsliknande miljön i lugn och ro. Vilken dag.

......

Här nedan kommer några videos som jag insåg att vi har glömt att lägga upp sedan tidigare. Obs! Varning för sockersött.

Killarna tar en liten siesta.

När det egentligen är läggdags men man vill busa istället.