Över Adriatiska havet

Efter en mysig vecka tillsammans med Lars och Margaretha var det dags för oss att fundera ut hur vår rutt skulle se ut framöver. Eftersom vi nu har lite mer än en månad kvar tills vi räknar med att vara hemma, så kände vi att det var dags att börja röra oss uppåt i långsam takt. Alternativen vi valde mellan var att antingen köra genom norra Italien och vidare mot Österrike, eller ta båten över till Kroatien vidare till Slovenien och därefter Österrike. Vi kände båda ganska snabbt att vi var redo för lite nya upplevelser, så vi bestämde oss för att boka en biljett med färjan från Ancona över till Split, Kroatien.

I vanliga fall hade vi nöjt oss med att bara boka vanliga biljetter, men eftersom detta var en nattfärja och vi hade Samuel med oss, kände vi att det underlättade med en egen hytt så att vi alla kunde få "en god natts sömn" istället för att behöva sova på golvet eller stolar på färjan och hoppas på att Samuel skulle vara ok med att sova i barnvagnen hela natten. Jag kommer att återkomma till hur denna resa gick, men först hade vi två dagar kvar i Italien.

Efter att ha spenderat den sista dagen tillsammans med Lars och Margaretha i vackra Florens, var det dags att ta avsked och rulla vidare. Solen strålade och vädret var minst sagt på topp så vi fick en jättefin biltur upp till bergsbyn Dicomano där vi stannade till för natten. Eftersom vi hade köpt biljetter till färjan, och därmed en deadline att hålla, blev de sista två dagarna lite mer av en transportsträcka. Sista dagen spenderades i Sansepolcro där vi åt vår sista italienska gelato för denna resan. Jag skulle nog säga att efter öl och vin så är det nog gelato som ligger på vår topp-tre-beställningslista när vi är ute, och för mig blev det en given favorit - stracciatella i våffelstrut.

Dagen för avfärd hade vi tagit oss till staden Ancona på Italiens östkust. Innan vi hoppade på färjan blev det lite rundvandring i staden och ett snabbt besök till Donken efter att ha letat efter ett trevligt burgarhak inne i stan utan framgång. Vi tackar Ronald McDonald för öppetider även under siesta.

På kvällen var det dags att hoppa på färjan och inta vår sovhytt som bestod av två våningssängar på ca 80 cm och en liten toalett, allt i relativt slitet skick. Detta var ju inte något större problem i sig, men när det senare under natten visade det sig att rummets AC inte heller fungerade hade vi större bekymmer. Samuel vaknade runt midnatt och skrek då han var jättevarm och svettades. Med stressen över Samuels skrik och att vi hade väckt hela korridoren (väggarna var tunna som papp), så ryckte pappa Patrik in snabbt och bar ut Samuel på däck för att svalka honom (det gick tydligen väldigt fort för pappa hann inte ens sätta på sig byxorna, utan gick direkt ut i kalsipperna). Medan grabbarna svalkande sig på däck gick jag ner till receptionen för att lämna mina s.k. synpunkter, vilket resulterade i att vi fick hjälp i form av en tekniker som pillade lite på ventilationstrumman och ordnade det hela, till vår stora lättnad. Det blev dock en relativt sömnlös natt då ingen av oss sov särskilt bra även om rummet blivit något svalare, så när vi väl kom fram till Split ca 11 timmar senare var vi väldigt glada över att båtfärden äntligen var över.